Det tar alltsa 24 timmar att ta sig till ett stalle dar Internet kostar 8 kr i timmen exklusive svenska tecken. Om det finns nan add-on vet jag inte riktigt.
Efter att ha sovit ungefar en timme natten till lordag gick alltsa flyget 06:25 fran Goteborg. En vanlig man fran KLM visade mig hur man checkar in fran en webblasare, sa man slipper sta i ko och gora det pa plats. Tyvarr buggade systemet och jag fick inte ut nagot boarding pass, utan en kopia av ett dylikt, vilket ledde till problem senare.
Val i Amsterdam skulle jag namligen kopa en euro->US-el-adapter och for att fa handla innanfor sparrarna maste man kunna visa upp ett boardingpass. Tursamt nog kopte han att KLMs datorer ar ungefar samst och salde till mig anda. Daremot vagrade KLM (!) slappa pa mig pa Atlantflyget utan riktigt boardingpass, men med lite svart magi lyckades de fixa ett till mig.
I Amsterdam har de sakerhetskontroll vid utgangen, vilket alltsa innebar att de kontrollerade mig igen, efter en hyfsat rigoros kontroll i Goteborg. Da hittade de mitt rakblad som de inte hittat i Goteborg. Det slangdes obonhorligen. Daremot missade de tandkramen som jag kopte pa Pressbyran innanfor sparren i Goteborg och glomt lagga i ziplock-pasen…
Atlantflyget var ungefar nagot varre trakigt an man kan tro. Fast de visade faktiskt Spiderman III, sa nu har jag sett den ocksa. Dessutom har jag sett en alldeles for packad norsk medelaldersman sitta och flasa pa en ung och tamligen sot mexicanska. Det var inte lika underhallande.
10 timmar senare befann jag mig sa pa den mest bisarra plats jag hittills har befunnit mig pa. Mexico Citys flygplats. Pa planet hade de snalla nederlandska flygvardinnorna talat om for mig att jag inte behovde fylla i nagot turistkort for Mexico eftersom jag inte skulle in i detta land. Later ju rimligt. For hela varlden utom Mexico. Som dessutom envisas att inte ha plats for hela mitt namn exakt som det star pa mitt pass pa sina blanketter. Lite konstigt, da val latinos brukar ha en hel hog med efternamn? Till slut fick jag i alla fall klart for mig att min huvudsakliga uppehallsort i Mexico ar TRANSIT GUATEMALA och kunde ga vidare med mitt liv.
Nar jag gick dar pa flygplatsen funderade jag pa ett par saker. For det forsta fascinerades jag av karln inne pa muggen som stod utanfor basen och vantade pa att jag skulle bli klar, sa han kunde ga in och stada efter mig. For det andra fascinerades jag av en brist pa formalitet som aldrig skulle forekomma i Europa. Hemmavid ar det ju tamligen sjalvklart att anstallda pa till exempel en flygplats inte hanger i samma lounger och skiter pa samma toaletter som kunderna. Sa icke i Mexico. De hade till exempel, som val de flesta flygplatser har, en hel stab med folk som korde rullstolar at mer eller mindre rorelsehindrade passagerare. Nar inte deras tjanster behovdes satt de helt enkelt i sina rullstolar utanfor nan utgang eller vid nan tax-free shop. Fascinerande.
Guatemalas flygplats var helt nybyggd vad jag kunde se, och dessutom hel tom sanar som pa lite migración-folk som inte sa ett ord. Darifran blev jag upphamtad av en galning som slappte av mig med en vag vagbeskrivning i ett tomt och tyst bostadsomrade strax fore midnatt. Efter lite kringfragande lyckades jag dock till slut hitta ratt och blev inslappt till det konstigaste rum jag sovit i. Det ser ut som en gang fran ‘gatan’ till husets lilla innegard som man satt vaggar och dorrar i varje ande pa. I den inre anden star en sjukt bred sang som tar upp halva dorren ut till innergarden. Pa innergarden finns, forutom nagot slags trappa upp till en vaning, aven mitt tvattstall och min toalett med dusch. Bilder kommer val pa nagot satt, jag gor det inte rattvisa. Duschen har en kul egenhet for ovrigt. Varmvattnet kommer av att det precis ovanfor spridaren sitter en… elektrisk vattenvarmare. Handfatet har inget varmvatten alls. Och inte heller nagon propp for att hindra att vattnet rinner ut, vilket ar an mer irriterande eftersom jag overvagde att kopa en innan jag akte. Naja.
Sjalva huset ligger helt osannolikt i en sluttning med en massa hus overallt pa markliga satt. Det jag kallade ‘gatan’ forut liknar mer en loftgang med svenska mat matt, och dar den tar slut kommer nasta ‘etage’ nerat med tak strax under ‘min’ loftgangs niva. Ingen statsplanerare som har pekat med hela handen direkt. Som nagon daremot har gjort i stadens centrala delar, med gator i ost-vast-led och avenyer i nord-syd-led.
Nu borjar det nog dra ihop sig for en brunch nanstans. I priset jag har betalat till de jag har bor hos ingar namligen inte ma pa sondagar.
Igar, precis nar jag kom, forsokte jag for ovrigt fraga efter toaletten, da jag hade missat den nar vi gick in i rummet fran innergarden. Sa jag sliter upp min ordbok och letar. Hittar ordet ‘servicio’ och anvander det. ‘No servicio Domingo’ svarar la Señora. Sa fel det kan bli. For ovrigt ska man pa el sanitario (som det inte star i min ordbok att det heter) inte slanga muggpapperet dar ni tror, utan i en papperskorg bredvid. Fundera pa det. Dags for mat och lite annat.