Bäst är utan hövding

Så här i dagar då monarkin verkar perpetueras genom födelsen av Sveriges 75 prinsessa eller vad det kan röra sig om tycker jag det kan vara på sin plats att fundera ett ögonblick på alternativ till kungadöme.

Å ena sidan är förstås svaret enkelt. Motsatsen till monarki heter republik. Hur en republik är uppsatt kan däremot variera något.

De flesta republiker har en president. Hur presidenten utses däremot kan variera, antingen sker det genom direkta folkval eller genom att parlamentet utser presidenten. Likaledes varierar presidentens uppgifter med grundlag och land.

President är ett latinskt låneord som kan översättas med “den som sitter främst”, det vill säga en ordförande eller dylikt. Pre- betyder före och -sident är någon som sitter. På fornnordiska och modern isländska finns ordet forseti, som med förledet for- och efterledet -seti faktiskt betyder precis samma sak. På modern isländska används ordet helt enkelt som president.

Forseti är också namnet på en nordisk gud, som i myten sitter ordförande, dvs främst, när gudarna håller ting. Han har alltså en bestämd uppgift, och heter därefter. Oavsett religiös övertygelse tror jag att myten beskriver hur ting kan hållas, och i Forsetis fall, hur en ordförande bör agera.

Moderna presidenter, eller statschefer över huvud taget, har dock inte alltid så bestämda uppgifter som Forseti i myten.

För Sveriges riksdag är talmannen ordförande. För regeringen är det statsministern. Statschefen är visserligen ordförande för Utrikesnämnden, men är i övrigt en hövding snarare än en ordförande. Vad en hövding egentligen gör när det redan finns ordföranden för riksdag och regering, förutom att clowna inför andra hövdingar, är svårt att begripa, och ur demokratisk synvinkel inte särskilt lyckat.

Jag menar ju att det är bäst utan kung, och det vill jag även dra vidare till att det är bäst utan hövding över huvud taget. Vi har en ordförande, en forseti, för riksdagen, och vi har en för regeringen. Det kan räcka så.

För en av poängerna med att avskaffa monarkin måste vara att minska antalet clownande hödvingar, oavsett de utses genom lag eller samlag.

Lennart Sacrédeus, han som vet

Jag måste applådera Lennart Sacrédeus. Han vet vad som är vad. Om en kvinna vill byta kön och bli man, men samtidigt vill bära och föda ett barn, då vill hon inte bli man, egentligen. Inte genuint. Det vet Lennart Sacrédeus.

Han ställer i sammanhanget frågan “Behövs då ett könsbyte?”. Jag vet inte, Lennart Sacrédeus, för jag vill inte byta kön. Det vill inte du heller, efter vad jag kan förstå av vad du skriver. Jag vet inte ens om jag förstår varför någon vill byta kön, men å andra sidan så gör jag inte anspråk att förstå alla människor. Jag förstår till exempel inte Lennart Sacrédeus ställningstagande i de flesta frågor, men jag tycker inte att varken han eller hans åsikter skall tvångssteriliseras för det.

Något som jag däremot förstår är att olika människor vill och tycker olika saker. Jag förstår inte alltid varför de vill eller tycker som de gör, men jag förstår att de inte tycker som jag, och det må väl vara hänt. Jag har nämligen inte alla svar. Lennart Sacrédeus däremot har alla svar. Han vet varför en del människor vill genomgå en könsbytesoperation, trots att han inte vill göra det själv, och han vet också när de egentligen inte vill göra det. Han vet att könsbytesoperation utan sterilisering skulle vara ett “halvt könsbyte”, vilket skulle generera ett “tredje kön”.

Men framför allt vet han vad en man är och vad en kvinna är. Det känns tryggt. Så det inte blir så konstigt, liksom, med alla dessa nymodigheter, som egentligen inte finns. Det vet man ju.

I alla fall Lennart Sacrédeus.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/ett-halvt-konsbyte-oppnar-for-ett-tredje-kon_6768711.svd

Frågeteknik

Mångfaldsbarometern från Uppsala universitet har frågat ett antal människor om vad de tycker om ansiktstäckande klädesplagg. Frågan som ställdes var:

I flera europeiska länder är man kritisk mot att muslimska symboliska slöjor används offentligt. Vad tycker Du om att dessa används i skolan eller arbetet? Sätt ett kryss för att markera vid varje typ av slöja.

Det är lätt att undra om man inte vill leda de stackars svarande med detta sätt att ställa frågan. Varför berättar man annars “hur det är” i andra länder? Och varför väljer man ordet “används”, snarare än “bärs”? Själv använder jag inte ett enda klädesplagg i mitt jobb. Däremot hjärnan och händerna.

Tittar man på svarsalternativen blir det ännu värre:

helt acceptabelt, ganska acceptabelt, tveksam, ganska oacceptabelt och helt oacceptabelt.

Vad menas med med oacceptabelt? Att man vill förbjuda det eller att man har svårt att titta på det eller vad? Själv tycker jag väldigt illa om gamla kepsar från bensinbolag som knappt finns längre, men jag är knappast inne på att förbjuda dem.

Sammanfattning

Lena Ekberg, chef för Språkrådet, skriver i SvD att myten om att “kontakt med flera språk i tidig ålder är skadligt för befästandet av modersmålet” inte bör underblåsas. Gott, att detta är en falsk myt bekräftas rimligen av såväl flerspråkiga som enspråkiga.

—–

Sanna Rayman noterar att sittande amerikanske presidenten Barack Obama under sina första nio månader som president godkände lika många CIA-attacker som förre presidenten George W. Bush gjorde sina sista tre år som president, och att Guantánamo-fängelset kommer finnas kvar även under 2010. Kan vi eller kan vi inte? Hur ska vi ha det egentligen?

—–

FPs landsmöte sa nej till partistyrelsens förslag om obligatorisk “medborgarkurs” för blivande medborgare. En dylik kurs skulle, om jag förstår det hela rätt, lära ut en “gemensam värdegrund”, vad det nu innebär. Det som är mest slående i SvDs artikel torde ändå vara: “Folkpartiet måste vara tydligt i sin integrationspolitik och våga peka på problem för att inte lämna fältet öppet för Sverigedemokraterna.” Visserligen röstade partiet nej till att göra medborgarkursen obligatorisk, men den finns kvar som något man vill skall erbjudas till alla invandrare. Valet står alltså mellan FP och SD gällande vilket parti som har den “bästa” integrationspolitiken? Jag var inte medveten om att det var en fråga.

—–

Sanna Rayman kåserar vidare om MPs flört med “latteliberalerna” och åminner om att en grön röst i själva verket är en rödgrön röst. Väl så, men med tanke på FPs medborgarkurs kanske det ändå behövs mer än denna insikt för att hindra “latteliberalernas” exodus vänsterut.

—–

Clowns to the left of me, jokers to the right.

Böcker jag vill bli av med

Det här är böcker som ligger här och skräpar och som jag vill bli av med. De flesta av dem är sådant jag läste — eller åtminstone köpte — när jag var mellan 10 och 15. Jag känner ju inte jättemånga i den åldern, men om någon annan gör det eller vill ha böckerna ändå är det bara att säga till!

Bankes, Lynne Reid Skyddsängeln i Belfast
Boêthius, Gunilla Förfärliga familjen
Byars, Betsy Jackson griper in
Cassedy, Sylvia Bakom väggarna på vinden
Cormier, Robert Bleknaren
Cormier, Robert Och katten tog en mus
Cross, Gillian Kartan över ingenstans
Dahl, Roald Kalle och chokladfabriken
Dahl, Roald Soloflygning
Dickens, Charles Oliver Twist
Doyle, Sir A. Conan En försvunnen värld
Garner, Alan Elidor — det gyllene landet
Higgins, Jack Örnen har landat
Hinton, S.E. Rumble fish
Hohlbein, Wolfgang & Heike Sagomåne
Hughes, Monica Isis — hotad planet
Hughes, Monica Makten över Isis
Hughes, Monica Vinterskuggans land
LeGuin, Ursula K. Övärlden
Lindgren, Astrid Bröderna Lejonhjärta
Long, Sylvester Clark En svartfotsindian
Newth, Mette Bortrövade
Park, Ruth Vem är rädd för Beatie Bow
Pyle, Howard Robin Hood
Salinger, J.D. Räddaren i nöden
Shuler, Linda Lay Hon som minns
Stevenson, Robert Louis Skattkammarön
Stowe, Harriet Beecher Onkel Toms stuga
Twain, Mark Huckleberry Finn
Uttley, Alison Penelope — En resa i tiden
Verne, Jules En världsomsegling under havet
Verne, Jules Jorden runt på 80 dagar
Verne, Jules Till jordens medelpunkt
Voigt, Cynthia Den långa vägen hem
Voigt, Cynthia Samma flicka som förr
Voigt, Cynthia Solo för gitarr
Voigt, Cynthia Spåren efter Frank
Westall, Robert Giftmörderskans dolk och andra noveller
Westall, Robert Glaskistan
Wrightson, Patricia Nargonen och stjärnorna

Bad Science

British news peddler The Telegraph offers insight into recently conducted  Dutch research about what happens to the cognitive and intellectual capabilities of heterosexuals after having chatted with persons of the opposite sex that they found attractive.

According to The Telegraph, scientists found conclusive evidence that the capabilities of the men decreased, while they remained the same for women.

Thus far, good science.

Then, however, the researchers are quoted saying:

‘When a man meets a pretty woman, he is what we call ‘reproductively focused’.

‘But a woman also looks for signs of other attributes, such as wealth, youth and kindness. Just the look of the man would be unlikely to have the same effect.’

Whoa. So the capabilities of the men decreased because they were horny? Sounds like a decent working hypothesis for a follow-up experiment, but assuming it without further studies, and even claiming the study showed it?

And the best part: The women in the experiment weren’t affected, and the only fathomable reason for this is that women value money over looks in a man.

Uh-huh. Great science.

http://www.telegraph.co.uk/health/healthnews/6132718/Men-lose-their-minds-speaking-to-pretty-women.html

Rule Britannia

Swedish Canal + has a commercial on Swedish television asking us to watch the Premier League football. In it, Rule Britannia is sung. Only, it’s wrong.

Correct version:

Rule Britannia
Britannia rule the waves

Erroneous version:

Rule Britannia
Britannia rules the waves

Putting the verb in the indicative form hurts my ears and my mind.